"Det knastrade i lurarna. Och plötsligt trängde ljudet in med hela sin styrka. Jag hörde ett skratt, det var besinningslöst och vilt och ur själva besinningslösheten sköt pilar av välkändhet rakt emot mitt helautomatiska system av förnekelse och satte det brutalt ur funktion, det öppnade mitt minne som en vass konservöppnare och det förträngda sprutade hämningslöst åt alla håll, hela den överväldigande bördan av en bakgrund fick mig att vackla och jag var nära att ramla ner i avgrunden.
'Sluta!' skrek jag och slet av mig lurarna. 'Stäng av!'"

Åsa Nelvin, Tillflyktens hus  s. 229

English