Recension av Bo Degerman, Dalademokraten, 2004 (English)

Varmt om hjärtat -En högst personlig fråga i Rättvik
Hjärta och smärta. Nej, schlagerns banalitet står inte att finna i Rättviks konsthall. Inte heller smärtans skri kan avläsas. Tro för den skull inte att utställningens tema "Varmast om hjärtat" har någon gosighet som utgångspunkt. De sex kvinnliga konstnärerna från Stockholm tolkar temat högst personligt, just vad som ligger varmast om hjärtat hos var och en av dem, och skall någon gemensam läggning formuleras som [sic] måste det bli något så öppet som angelägenheter. Uställningen är fyndig och samhällskritisk, refererar än till litteraturen och än till konstnärens högst privata, speglar landskap, minnen och värderingar. Hjärtat skall gro av drömmar, enligt skalden Bo Bergman. Annars är hjärtat armt. Någonting sådant skriver han, och det är väl sant. Men hjärtat skall ha något att säga också. Annars är det lika armt. Här sägs åtskilligt. Infallsvinklarna är många. [...]

Sofia Tolis visar dels ett verk bestående av skärp kring mormoderns liv, tygremsor och spännen, dels sjuksköterskeförkläden vita hängslen med knappar och sedesamt ihopstrukna springor, fickor och bröstlappar och mitt på tavlan en bild av Edith Södergran. Den förra är ett slags trygghet som redan kläder utstrålar från en älskad person. Det andra har en klinisk renhet, en stram korrekthet, men associerar också till sjukdom och för tidig död, och det vita förklädets kringspridda delar liknar en söndersprängd trygghet.